Ett år sedan
Idag(lördag) så var det ett år sedan mitt knä hoppade ur led...
Så tänkte ta och dra hela historien om det.
Jag och lillebor och syster var ute i skogen till en lekstuga och skulle precis gå därifrån när jag ramlar.
Känner ett det är nått fel med mitt knä och ser att knäskålen sitter på sidan.
Säger åt syster att springa och hämta pappa och hon tar lillebror och springer.
Pappa och Therece kommer och då kommer på att dom måste få mig till huset så att ambulansen kommer åt.
Medans pappa hämtar stege och plankor + hans kompis som var hos oss ringer Therece ambulans från min mobil. Sen bär dom mig till huset och jag har så j*vla ont i benet.
Sen får jag sitta och vänta på ambulansen ett tag som ändå är på plats fort.
Först så får jag lite morfin för smärtan som får verka innan dom lyfter över mig till ambulans båren.
Och jag kan säga att jag satt bättre på stegen där jag imte behövde räta ut benet lite.
Efter jag är fastspänd och klar så far vi mot sjukhuset. Hon som sitter bak med mig i ambulansen är
en ung tjej som var jättetrevlig! Allt gick lättare. Fick några omgångar morfin under resan.
Inne på sjukhuset så ska jag byta till en säng och det kommer läkare som ska hjälpa till och flytta mig.
Och det var en av dom värsta bitarna av allt! För dom säger bara "vi måste nog lyfta i lakanet, ett, två, tre"
Också lyfter dom utan att hålla i mitt ben så det gör ont!
Sen kommer mamma och Kecke som fick avbryta vägstädningen för att åka till sjukhuset och möta mig och pappa. så åker jag in i ett rum och får ett medel för att alla muskler skulle slappna av så
skulle doktorn komma sen och dra tillbaka knät. Och det gjorde så himla ont!
Jag bara låg och skrek och skrek när han drog. Men han gjorde det bra iaf.
Sen fick jag sitta och vänta på kryckor ett tag innna jag åkte hem till pappa igen.
Sen gick jag på kryckor på klassresan till STHLM, en resa till Furuvik, min födelsedag, GD/gif och skolavslutning och allt var det var. Så jag hoppas att slippa det där igen.
Så ett tips: Håll koll på eran knän så ni slipper samma sak!
Ajajaj.. det gör ont i mig av bara tanken! Men har du överlevt den smärtan kommer all annan smärta vara piece of cake. kram